När jag gick i gymnasiet var jag inte en av de mest motiverade eleverna. Jag satt på Oscars konditori istället för att gå på gympalektionerna, och nu, många år efteråt tror jag att det var ett väl avvägt beslut. Gympan var inget för mig. Gympa är fortfarande inget för mig.
Jag valde och vrakade mellan ämnena min skola erbjöd, och plockade ut guldkornen. Matten var inte ett av dem. Jag minns fortfarande att jag första året ofta ifrågasatte det läraren sade och frågade "varför" väldigt ofta.
En dag fick han väl nog, kom fram till mig och sade:
-Magnea, jag tror att du kan den matte du behöver. Du kan räkna ut hur mycket 20% rea är i butiken, och du fixar det där med plus och minus. Det är allt du behöver för framtiden, håller du med?
Jag var inte sen att hålla med. – Då behöver du nog inte gå på matten längre, tyckte läraren. Kila ner till expeditionen och anmäl att du hoppar av kursen, så är det klart sedan. Det är enkelt!
Vad tror ni jag gjorde? Det tog mig inte mer än några minuter att avsluta matten, for ever. Och jag tror jag klarat mig ganska bra sedan dess.
Nu är jag vuxen, och om jag har tur kanske även förälder om några år. Då måste man tänka annorlunda. Matte är viktigt (och roligt?)! Och självklart var det inte helt ok av läraren att uppmuntra ett avhopp, en riktig pedagog skulle uppmuntrat, inspirerat och skapat ett matteintresse hos mig. Det är nog inte så tokigt att skicka ut speciella ”matematik team” till skolorna. De kan ju förhoppningsvis i alla fall inspirera lärarna lite.
Såhär kommenterar tidningarna nyheten om expertteamet som skall skickas ut till skolorna: Aftonbladet, DN, SVD
På Intressant.se hittar ni massor av intressanta bloggar
På Bloggar.se hittar ni en lista på de mest bloggade ämnena i Sverige
Att skicka ut matematikteam är inte lösningen på problemet. Det är som att sätta plåster på ett smutsigt sår, det ser bra ut först men så blir det infekterat. Nä, man måste börja i rätt ände för att komma i ordning med problemen. Satsa på fler lärare och färre elever i varje klass i en tidigare ålder så att barnen får den utmaning, stimulans och hjälp som behövs. Det kommer lägga grunden för vad barnen har med sig i de äldre åldrarna. Sen ser jag detta generellt, det finns säkert fall där det inte fungerar eller som fungerar bättre. //Lärarstudent som är klar om 9månader
SvaraRaderaNär jag gick i första klass räknade jag snabbare än mina klasskamrater. Så snabbt att jag blev klar med matteboken långt innan det var meningen att jag skulle bli det. Som "belöning" fick jag små häften med fler uppgifter.
SvaraRaderaInte svårare uppgifter, bara fler och jobbigare uppgifter.
Det var inte särskilt motiverande. Det kändes som att min lärare tyckte att det var jobbigt att jag tyckte att det var roligt med matte. Och att de där dumma häftena var straffet för att jag visat att jag kunde räkna snabbt.
Nu tyckte jag att matte var så pass roligt att jag inte lät några dumma häften eller någon korkad lärare trycka ner mig, men jag tror inte alla har samma grundinställning till matematik.
Jag inser att mycket kan ha hänt på 19 år. (HERRE GUD!! Va gammal jag känner mig.) Jag vet också att det går att presentera matematik som något fantastiskt och magiskt och få nästan vem som helst att tycka att det är roligt, kanske till och med något för dig? :)