Konsten att gå upp i vikt (som jag inte behärskar)

I artikel efter artikel läser jag om de bästa sätten att gå ner i vikt. Äta lite, äta rätt, äta fett… Diet efter diet lovar dig mirakel i viktminskning. Men inte blir jag glad för det. Om jag vet något, så är det hur man blir smal. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner med olika tips för att gå ner i vikt eller hålla den på grammet, och då med samma regler som det viktminskningseliten anbefaller.

Nej, jag vill inte gå ner i vikt, jag vill gå upp. Flera kilo. Fem kilo för att vara exakt, för då hamnar jag precis på BMI 19, den magiska gränsen. BMI 19 slår fast att jag är normalviktig, men den gör mer än så. Den berättigar mig även till en IVF behandling. Helst av allt vill jag bli gravid på naturlig väg, men månad efter månad visar det sig ouppnått, och förutsättningarna blir ju knappast bättre med åren.

Jag började för någon månad sedan räkna kalorier. Det där med kaloriinnehåll har aldrig funnits på min världskarta tidigare, men nu har jag inget val. Här skall det räknas, till 3000 varje dag, minst!

Det första som slog mig var hur lite kalorier det var i all mat, i grönsakerna lönade det sig knappt ens att räkna, i frukten gick det lite bättre men jag behövde något mer, något riktigt riktigt saftigt. Jag gick till SevenEleven och tittade på deras flottiga chokladkakor, räknade lite och förfasades. Inte ens där kom jag upp i mer än några hundra kalorier, och då måste jag ju plåga i mig den äckliga, tillsatsstinna kakan. Med en klump i halsen gick jag runt i butiken och läste på baksidan av allt, i jakt på de värdefulla siffrorna. Och jag letade inte förgäves, utan hittade dem där jag minst av allt hade förväntat mig resultat. I en smoothie! Till och med i en god smoothie. Så nu ruinerar jag mig på Froosh fantastiska dryck med kokosmjölk, ananas och banan.

Än dröjer resultaten, men jag lovar att uppdatera kilo för kilo tills målet är nått.