Jag minns ett terapisamtal jag hade för något år sedan. Jag kommer inte ihåg sammanhanget, men det handlade om mäns sätt att tänka, och om deras sätt att besvara ens, ofta spontana, tankar och funderingar.
Terapeuten förklarade att män fungerar som en byrå med massor av lådor. De öppnar en låda i taget, och tar ut innehållet. I en låda kanske det är bilar, ja, då är det bilar som gäller. Inget annat. När billådan är öppen är det chanslöst att försöka prata om känslor t. ex. Då måste de först lägga ner bilgrejerna i byrån och stänga den lådan. Sedan skall ”lyssna på tjejens snack om känslor lådan” öppnas. Om dessa steg inte tas i rätt ordning kan man inte vänta sig en vettig respons på det man försöker prata om.
Även om det kanske låter lite fånigt först, så ligger det en hel del i detta. Jag tycker att jag har lättare att förstå saker och ting när jag tänker på byrålådan.
Kom ihåg detta nästa gång ni håller på att bli tokiga på karln där hemma!
Roligt om hur killar tänker på Yttermera.se
På Intressant.se hittar ni massor av intressanta bloggar
På Bloggar.se hittar ni en lista på de mest bloggade ämnena i Sverige
Visar inlägg med etikett livsstil. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livsstil. Visa alla inlägg
lördag 19 mars 2011
killar är som en byrå, Magneas relationstips
torsdag 17 mars 2011
Barnnappar istället för barnappar
Först trodde jag att det stod ”Bonnier satsar på barn-nappar” men så var inte fallet, nej det skulle vara "barnappar" det är de där små programmen som man kan ladda ner till sin Iphone eller Ipad, för allt som har pekskärm egentligen.
Jag ställer mig personligen lite tveksamt till denna nya utveckling, inte till affärsidén för den tror jag är utmärkt, utan till att barn skall leka med dessa teknikprylar.
Förr i tiden, när Bill Gates var liten, fanns få sådana tekniska leksaker. Nej, han fick utveckla sin genialiska tekniska förmåga med byggklossar och en och annan tågbana kanske. Då fick man själv klippa och klistra, bygga, göra själv och testa vad som gick och inte gick. Går det att stapla okokta ägg på varandra? Let´s try it. Nä, det var ingen bra idé. Och det är ju så barn funkar. De skall prova, misslyckas först för att förfina sina metoder tills de äntligen lyckas med sina projekt. Utvecklas.
Men nu plötsligt går vi ett stort kliv förbi TVn, den ofta flitigt använda barnvakten, och ger ungen en mobiltelefon. Hela den där händigheten som behövts tidigare är nu ganska onödig, så länge som man är snabb med tumme eller pekfinger.
Läs även andra bloggares åsikter om Barnappar, Bonnier, Bill Gates, barnappar, barnleksaker, teknik, nappar
Eller andra intressanta inlägg i andra frågor på http://intressant.se/intressant
Jag ställer mig personligen lite tveksamt till denna nya utveckling, inte till affärsidén för den tror jag är utmärkt, utan till att barn skall leka med dessa teknikprylar.
Förr i tiden, när Bill Gates var liten, fanns få sådana tekniska leksaker. Nej, han fick utveckla sin genialiska tekniska förmåga med byggklossar och en och annan tågbana kanske. Då fick man själv klippa och klistra, bygga, göra själv och testa vad som gick och inte gick. Går det att stapla okokta ägg på varandra? Let´s try it. Nä, det var ingen bra idé. Och det är ju så barn funkar. De skall prova, misslyckas först för att förfina sina metoder tills de äntligen lyckas med sina projekt. Utvecklas.
Men nu plötsligt går vi ett stort kliv förbi TVn, den ofta flitigt använda barnvakten, och ger ungen en mobiltelefon. Hela den där händigheten som behövts tidigare är nu ganska onödig, så länge som man är snabb med tumme eller pekfinger.
Läs även andra bloggares åsikter om Barnappar, Bonnier, Bill Gates, barnappar, barnleksaker, teknik, nappar
Eller andra intressanta inlägg i andra frågor på http://intressant.se/intressant
tisdag 15 mars 2011
Caféfrukost
När jag är i stan brukar jag äta frukost på café, det är skönt att lyxa till det lite på morgonkvisten. Sitta och titta på folk samtidigt som man så sakteliga sörplar på sitt te.
Idag var jag på Caffè Nero på Roslagsgatan i Stockholm, det är riktigt trevligt. Och det bästa med dem är att de serverar så härliga juicer. I stora glaset ser ni Ingefärs, myntha –och apelsinjuice, tror jag det är i alla fall.
Konsten att gå upp i vikt (som jag inte behärskar)
I artikel efter artikel läser jag om de bästa sätten att gå ner i vikt. Äta lite, äta rätt, äta fett… Diet efter diet lovar dig mirakel i viktminskning. Men inte blir jag glad för det. Om jag vet något, så är det hur man blir smal. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner med olika tips för att gå ner i vikt eller hålla den på grammet, och då med samma regler som det viktminskningseliten anbefaller.
Nej, jag vill inte gå ner i vikt, jag vill gå upp. Flera kilo. Fem kilo för att vara exakt, för då hamnar jag precis på BMI 19, den magiska gränsen. BMI 19 slår fast att jag är normalviktig, men den gör mer än så. Den berättigar mig även till en IVF behandling. Helst av allt vill jag bli gravid på naturlig väg, men månad efter månad visar det sig ouppnått, och förutsättningarna blir ju knappast bättre med åren.
Jag började för någon månad sedan räkna kalorier. Det där med kaloriinnehåll har aldrig funnits på min världskarta tidigare, men nu har jag inget val. Här skall det räknas, till 3000 varje dag, minst!
Det första som slog mig var hur lite kalorier det var i all mat, i grönsakerna lönade det sig knappt ens att räkna, i frukten gick det lite bättre men jag behövde något mer, något riktigt riktigt saftigt. Jag gick till SevenEleven och tittade på deras flottiga chokladkakor, räknade lite och förfasades. Inte ens där kom jag upp i mer än några hundra kalorier, och då måste jag ju plåga i mig den äckliga, tillsatsstinna kakan. Med en klump i halsen gick jag runt i butiken och läste på baksidan av allt, i jakt på de värdefulla siffrorna. Och jag letade inte förgäves, utan hittade dem där jag minst av allt hade förväntat mig resultat. I en smoothie! Till och med i en god smoothie. Så nu ruinerar jag mig på Froosh fantastiska dryck med kokosmjölk, ananas och banan.
Än dröjer resultaten, men jag lovar att uppdatera kilo för kilo tills målet är nått.
Nej, jag vill inte gå ner i vikt, jag vill gå upp. Flera kilo. Fem kilo för att vara exakt, för då hamnar jag precis på BMI 19, den magiska gränsen. BMI 19 slår fast att jag är normalviktig, men den gör mer än så. Den berättigar mig även till en IVF behandling. Helst av allt vill jag bli gravid på naturlig väg, men månad efter månad visar det sig ouppnått, och förutsättningarna blir ju knappast bättre med åren.
Jag började för någon månad sedan räkna kalorier. Det där med kaloriinnehåll har aldrig funnits på min världskarta tidigare, men nu har jag inget val. Här skall det räknas, till 3000 varje dag, minst!
Det första som slog mig var hur lite kalorier det var i all mat, i grönsakerna lönade det sig knappt ens att räkna, i frukten gick det lite bättre men jag behövde något mer, något riktigt riktigt saftigt. Jag gick till SevenEleven och tittade på deras flottiga chokladkakor, räknade lite och förfasades. Inte ens där kom jag upp i mer än några hundra kalorier, och då måste jag ju plåga i mig den äckliga, tillsatsstinna kakan. Med en klump i halsen gick jag runt i butiken och läste på baksidan av allt, i jakt på de värdefulla siffrorna. Och jag letade inte förgäves, utan hittade dem där jag minst av allt hade förväntat mig resultat. I en smoothie! Till och med i en god smoothie. Så nu ruinerar jag mig på Froosh fantastiska dryck med kokosmjölk, ananas och banan.
Än dröjer resultaten, men jag lovar att uppdatera kilo för kilo tills målet är nått.
måndag 14 mars 2011
Svenskars oförmåga att vara tacksamma
Idag var det dags för ännu ett besök hos Dr. Yang. Då jag är mycket tacksam för alla de förbättringar av min hälsa jag fått med hennes hjälp tänkte jag visa min tacksamhet genom att ge henne ett paket av mina finaste ägg. Jag är tacksam för att hon tar sig tid att hjälpa mig, trots att hon tar väldigt bra betalt för det.
När jag bodde i Japan för många år sedan lärde jag mig att Japaner gärna visar sin tacksamhet gentemot t. ex. sin läkare genom att ge dem något de själv har tillgång till. En läkare jag kände fick postpaket nästan varje vecka, ibland en låda vackra och goda äpplen från någon som hade fruktträd hemma, ibland ägg och någon gång en fin köttbit från en bonde som var tacksam för doktorns hjälp. Det är inte gratis att gå till läkaren i Japan, tvärt emot, men ändå ville dessa människor visa sin uppskattning för den hjälp de hade fått av en professionell yrkesman.
I Sverige skulle få komma på tanken att ta med en påse nyupptagna potatisar till snickaren för väl utfört arbete, och än mindre till sin doktor eller läraren på barnens skola. För här i Sverige skall vi inte behöva tacka för de tjänster vi tar emot, särskilt inte om det är skattefinansierade sådana. Vi svenskar är vana att få saker gratis, eller till ett lågt pris (som vi ändå ofta klagar på) och ser det kanske därför som självklart att vi inte ens behöver tacka. Vi har ju för bövelen betalat skatt i hela vårt liv!
Jag uppmanar alla att visa lite mer tacksamhet i vardagen, tacka försäkringskassetanten för att hon svarade vänligt på de frågor jag hade, eller för en bra lektion i skolan. För det är inte självklart att yrkesmannen i fråga vet att vi uppskattar dess arbete, om vi ingenting säger.
När jag bodde i Japan för många år sedan lärde jag mig att Japaner gärna visar sin tacksamhet gentemot t. ex. sin läkare genom att ge dem något de själv har tillgång till. En läkare jag kände fick postpaket nästan varje vecka, ibland en låda vackra och goda äpplen från någon som hade fruktträd hemma, ibland ägg och någon gång en fin köttbit från en bonde som var tacksam för doktorns hjälp. Det är inte gratis att gå till läkaren i Japan, tvärt emot, men ändå ville dessa människor visa sin uppskattning för den hjälp de hade fått av en professionell yrkesman.
I Sverige skulle få komma på tanken att ta med en påse nyupptagna potatisar till snickaren för väl utfört arbete, och än mindre till sin doktor eller läraren på barnens skola. För här i Sverige skall vi inte behöva tacka för de tjänster vi tar emot, särskilt inte om det är skattefinansierade sådana. Vi svenskar är vana att få saker gratis, eller till ett lågt pris (som vi ändå ofta klagar på) och ser det kanske därför som självklart att vi inte ens behöver tacka. Vi har ju för bövelen betalat skatt i hela vårt liv!
Jag uppmanar alla att visa lite mer tacksamhet i vardagen, tacka försäkringskassetanten för att hon svarade vänligt på de frågor jag hade, eller för en bra lektion i skolan. För det är inte självklart att yrkesmannen i fråga vet att vi uppskattar dess arbete, om vi ingenting säger.
söndag 13 mars 2011
Vendel Ales Stenar
Mat skall vara roligt och gott, absolut inte något måste. När jag vill lyxa till det lite extra besöker jag någon av Sveriges bästa restauranger. En riktigt bra middag får kosta nästan vad som helst, om man vet att man får valuta för pengarna.
Bilden är från www.freefoto.com
Ett sådant besök var till exempel ”Vendel Ales Stenar” som ligger just vid hamnen precis under Ales Stenar på Österlen. Tidigare hette denna restaurang Vendels Mötesplats Österlen, och låg på annan adress. Det finns nästan inga gränser för de kulinariska upplevelser man får när man väljer deras avsmakningsmeny med 10 rätter. Självklart finns ett vinpaket som har nästan lika många viner. Lokalproducerade råvaror av bästa kvalitet är en självklarhet och omsorgen som lagts ned på varje liten detalj gör att man nästan kan tro att kockarna varit och hämtat var och en råvara hos respektive odlare eller köttbonde. Även serveringspersonalen håller högsta klass och har en gedigen kunskap om allt de serverar, samt en fantastisk känsla för service.
SVD publicerade nyligen en artikel om Sveriges allra bästa krogar och årets mat trender. White guide har premierat Vendel Ales Stenar med utmärkelsen ”Värt en resa”
Bilden är från www.freefoto.com
Ett sådant besök var till exempel ”Vendel Ales Stenar” som ligger just vid hamnen precis under Ales Stenar på Österlen. Tidigare hette denna restaurang Vendels Mötesplats Österlen, och låg på annan adress. Det finns nästan inga gränser för de kulinariska upplevelser man får när man väljer deras avsmakningsmeny med 10 rätter. Självklart finns ett vinpaket som har nästan lika många viner. Lokalproducerade råvaror av bästa kvalitet är en självklarhet och omsorgen som lagts ned på varje liten detalj gör att man nästan kan tro att kockarna varit och hämtat var och en råvara hos respektive odlare eller köttbonde. Även serveringspersonalen håller högsta klass och har en gedigen kunskap om allt de serverar, samt en fantastisk känsla för service.
SVD publicerade nyligen en artikel om Sveriges allra bästa krogar och årets mat trender. White guide har premierat Vendel Ales Stenar med utmärkelsen ”Värt en resa”
Telefonnummer 0762075608
Tidigare idag fick jag ett sms från ett för mig okänt nummer, 0762075608.
Meddelandet löd: Tja. Läget?
Numret är olistat, men när jag googlade det tog det inte lång tid förrän jag förstod att det kommer från en kille som, helt random, skickar sms till tjejer han inte känner. Och så är han sådär familjärt trevlig. Ganska speciellt intresse han har, han har säkert ett sådant där mobilabonnemang med gratis SMS som han ”måste” utnyttja. Eller så är det någon ny livsstil som han har, vem vet. Jag hittade infon om numret på Mikarianas blogg, som har fått mängder med kommentarer från andra tjejer som också fått SMS från denna lirare.
Meddelandet löd: Tja. Läget?
Numret är olistat, men när jag googlade det tog det inte lång tid förrän jag förstod att det kommer från en kille som, helt random, skickar sms till tjejer han inte känner. Och så är han sådär familjärt trevlig. Ganska speciellt intresse han har, han har säkert ett sådant där mobilabonnemang med gratis SMS som han ”måste” utnyttja. Eller så är det någon ny livsstil som han har, vem vet. Jag hittade infon om numret på Mikarianas blogg, som har fått mängder med kommentarer från andra tjejer som också fått SMS från denna lirare.
lördag 12 mars 2011
Oj vad skönt att inte vara singel
När jag tänker tillbaka på mina år som singel minns jag de åren som en ångestfylld tid i mitt liv. Att ”hitta någon” är ju det som de flesta vill göra, men det är ju inte bara bara. Den första metoden, gå ut och träffa någon på krogen, ragga bäst på krogen, var dömd att misslyckas redan innan den provats. Jag var aldrig någon partypingla som kände mig som fisken i vattnet på storstadens inneställen, och inte heller särskilt benägen att inskränka mig till samtal om fylla eller hur kåt den andre parten kunde tänkas vara. Och om man nu skulle fallit för en av de där överförfriskade männen skulle man troligtvis inte pallat ett liv med honom. Krogen varje helg, och onsdagen kanske, torsdagen är ju skönt avslappnad på de flesta ställen. Söndagarna är ju röj, då kan man festa med barpersonalen ju. Äh, jag ville ju hitta någon som hellre satt hemma och myste om kvällarna, men hur gjorde man det? Man kunde ju knappast ringa på lägenhetsdörrar bara på måfå för att se om det var där han satt och myste i sin ensamhet och drömde om mig. Nej.
Nätdejting. Skapa profil. Försöka framställa sig som en rolig och trevlig människa, och intressant, men utan att för den saken ljuga för mycket så man skapade besvikelse vid eventuell kontakt. Oh, vad jag är öppen och mottaglig för kärlek, och impulsiv och spännande! Jag ääälskar att gå ut och festa, eller? Nej, det gjorde jag ju inte. Men man kan ju inte heller skriva att man hellre kräks än att sitta och prata med dem när de är överförfriskade?? Bitter? Jag?
Profilbild måste man ju ha, annars får man ingen uppmärksamhet alls. Ser jag verkligen ut så? Nä det kan jag väl inte göra, den där bilden som är 10 år gammal är väl mer jag…
Åh vad skönt att ha en guide med ”10 råd till dig som dejtar” för att skapa ännu lite mer prestationsångest om möjligt. Jag älskar djur. Förlåt. Jag hatar djur borde jag kanske skrivit?
Nej, jag är så glad att jag slipper det där tvångsmässiga letandet, och jag kommer göra mitt yttersta för att aldrig behöva hamna där igen. Fast damsuga, det är inte mitt jobb…
Nätdejting. Skapa profil. Försöka framställa sig som en rolig och trevlig människa, och intressant, men utan att för den saken ljuga för mycket så man skapade besvikelse vid eventuell kontakt. Oh, vad jag är öppen och mottaglig för kärlek, och impulsiv och spännande! Jag ääälskar att gå ut och festa, eller? Nej, det gjorde jag ju inte. Men man kan ju inte heller skriva att man hellre kräks än att sitta och prata med dem när de är överförfriskade?? Bitter? Jag?
Profilbild måste man ju ha, annars får man ingen uppmärksamhet alls. Ser jag verkligen ut så? Nä det kan jag väl inte göra, den där bilden som är 10 år gammal är väl mer jag…
Åh vad skönt att ha en guide med ”10 råd till dig som dejtar” för att skapa ännu lite mer prestationsångest om möjligt. Jag älskar djur. Förlåt. Jag hatar djur borde jag kanske skrivit?
Nej, jag är så glad att jag slipper det där tvångsmässiga letandet, och jag kommer göra mitt yttersta för att aldrig behöva hamna där igen. Fast damsuga, det är inte mitt jobb…
Välja skor
Ikväll skall vi på fest, och jag vet inte vad jag skall ha på mig. Jag är inte direkt något modelejon, men jag har alltid haft en förkärlek för skor, och det är ju kul att klä upp sig när man skall in till stan. Vad tycker ni om dessa skor, och matcha med en liten handväska i samma färg? Självklart måste jag ha något mer än skor, men man måste börja någonstans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




